hästar

igår var det en stor dag.
min kära dotter skulle nämligen få börja rida.
jag minns hur det var på tiden det begav sig. vi var tre hästintresserade tjejer i familjen. man hade en älsklingshäst i stallet. min hette "Earl Grey" och var känd för att vara den snällaste och pålitligaste hästen i världshistorien. man hade sparat veckopengen i flera månader så man skulle ha råd att köpa en egen ryktborste med tillhörande skrapa. man lånade böcker och läste på.
man läste Min Häst. faktum är att jag så här i efterhand har kommit fram till att det är Lena Furbergs förtjänst att jag blev intresserad av att teckna serier. vi gjorde egna "hästtidningar" med fakta om hästar och alla tillbehör, och virkade grimskaft (av bara luftmaskor, så hållbarheten går jag inte riktigt i god för idag)
.
nu är det alltså  vilmas tur. själv har man växt upp och ser hästar på ett helt annat sätt nu. dessa enorma, mäktiga djur som utstrålar ett sådant lugn. de varma stora kropparna. man vill bara tacka dem för att de finns och släppa ut dem så de får galoppera på riktigt och inte bara i en trång manege. 
samtidigt vet jag vilken lycka de här hästarna skänker till små tjejer och killar. mina känslor för ridskolan har alltid varit dubbel, till och med när jag själv hängde där. det känns inte värdigt att stalla upp så magnifika djur i små spiltor. även om jag vet att dessa hästar blir gränslöst älskade. 
mvh T.
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0