Melancholy revisited
Har ni någonsin känt att ni har gjort någonting som ni blev nöjda med, och sen efter ett tag kommit på att det ju inte alls var färdigt?
Lite så kände jag inför smycket Melancholy, som ingår i en serie om fyra frivirkade smycken i vilken jag utforskar den gamla hippokratiska idén om de fyra kroppsvätskorna blod, slem, gul galla samt svart galla, samt dessa kroppsvätskors koppling till olika temperament.
När jag hade gjort smycket som ska representera svart galla, kände jag mig mycket nöjd med mig själv och mitt verk, och stod och beundrade det som sig bör när man är på sitt eget vernissage. :)
Men nu i efterhand har jag mer och mer tyckt att det fattas något, att det är lite för tunt helt enkelt. Jag menar, det ska ju ändå uttrycka melankoli för fan. Då ska det väl vara lite betungande att både titta på och ha på sig.
Sagt och gjort, jag började virka på lite till.
Och det är här min poäng kommer:
JAG ÄLSKAR VIRKNING, och då speciellt frivirkning. Den här tekniken tillåter en att vara helt fri i sitt skapande, och man kan lägga ner ett arbete för att sedan ta upp det ett halvår senare och fortsätta SOM OM INGENTING HADE HÄNT!
Vilket leder mig till min egentliga poäng, kärnan i det hela:
BLOGGEN LEVER! SKELETTMUFFINS LEVER!
Jag vet att jag inte har bloggat på ett halvår och ber dig högaktningsfullt om ursäkt för detta. Det här är ju helt enkelt oacceptabelt. Jag vet också att det är himla barnsligt att skylla ifrån sig, men det är, ironiskt nog, melankolin som har hållit mig borta från bloggandet en tid.
MEN! På den ljusa sidan:
Nu är geisten tillbaka, och jag hoppas att den inte har sinat hos er heller. Därför uppmanar jag dig att idag ta upp ett gammalt dammigt projekt och se vad du kan göra med det.
Lycka till!
mvh Skelettmuffins
Kommentarer
Trackback
